Denna tycker jag var lite smaklös faktiskt

Jag har haft en trasig projektor liggandes ett tag, men häromveckan så tröttna jag på den. Men prismat i den var ju hemskt roligt att sätta på kameran visade sig.


Ser ju ut som en jäkla fler-slutartids-lek eller ett photoshop-projekt på LSD. Men det är faktiskt bara enkla exponeringar utan något trams i efterhand. Det är lite häftigt att det blir spegelbilder åt alla jäkla håll och kanter
Man kanske skulle konstruera någon 67mm filteradaptor för skiten och ta med på fest :p
Är det så sjukt individuellt hur ljudkänslig man är, eller många märker inte det ens?
Hade varit ute på flygstaden och handlat lite och stod i en korsning och väntade på grönljus. Sidan om mig stod en yngre sommarjobbande tjej med sin MP3 i öronen så vansinnigt högt att jag tror jag hörde vilken låt det var trots bilar som brumma förbi runtom (och då hör jag dokumenterat dåligt också)
Jag hade svimmat om någon hade placerat hennes lurar i mina öron. Har vissa trumhinnor av läder, eller höga ljud bekommer inte bara helt enkelt?
Jag minns när jag var yngre och man spela CS och sånt coolt. Vissa hade ju volymen så man hörde sina egna footsteps från dem på andra sidan raden. Ett par skott med den volymen och jag hade haft militärhörsel på riktigt.
Jag har för ett tag sen sålt min lägenhet hemma i Ystad som jag bodde i en två år ungefär. Det kändes givetvis skönt men samtidigt lite synd, men inte vill jag återvända till Ystad heller så.
Men några veckor senare damp det ner ett brev här, som jag nästan först hade svårt att ta på allvar:
HSB Skåne
Urträdesavgift/Överlåtelseavgift
1060:-
Jag är inte den som är pank, men seriöst? Kostar det 1060:- för att styrka mitt namn från en lista eller avmarkera mig från någon databas? Jag vill ju minnas att jag hade en avgift för Inträde och medlemsavgift med när jag flytta in. Hur motiverar de den kostnaden, varför just 1060? Var är mina alternativ och var finns konkurransen som det pratas så vackert om?
Jag tror istället de tänker såhär ”Äh, vi tar någon summa ur luften bara i överlåtelse. De har ju trots allt sålt sin lägenhet och troligtvis gjort sig en hacka och då orkar man inte bry sig om någon tusenlapp hit eller dit.”
Men det är klart, det behöver väll skinna sina ex-medlemmar när det ska byggas turning-torsos och annat trams.
Det är ju så att för ett tag sen fick jag reda på att jag har Tinnitus av den permanenta sorten, inte den där man får efter utekvällen i någon dag eller så. Jag har alltså ett hörtbart pip alltid hela tiden, och det är inget vidare alls.
Jag har ju börjat fundera vad som kan ligga till grund för detta. Är det p.g.a min uppväxt som präglats av bomber och hög musik, eller alla utekvällar och folk som skrikit en i öronen, något som hänt på jobbet en gång för längesedan, eller är det bara något medfött. Men här om dagen när jag var och träna så kom jag på en tänkbar anledning. Det är ett farligt jäkla slamrande med vikter och maskiner där jag går bland alla träningsbiffar. En metall-mot-metall smäll kan höras otroligt högt, och så snabbt så du inte ens hinner reagera. Jag har nu varit tvungen att träna med öronproppar de senaste gångerna, och jag har redan märkt att det susar något lite mindre vissa kvällar.
Susandet försvinner egentligen aldrig. Det är bara hjärnan som lär sig filtrera bort det med tiden.
Ja rent bokstavligt talat blir jag det. Och hinner gömma mig för kameran gör jag inte heller.

En annan kan gömma sig i håret dock!

Nä, något bättre kunde jag inte komma på i detta inlägg. Lite bloggtorka just nu.
Det gnälls mycket över det här bröllopet, hur onödigt det är, vilket slöseri med skattepengar det är, vilka de tror att de är, etc. etc. Det pratas om att kalaset går loss på en 20-30 miljoner och vilket rån av skattebetalarna det är.
Men helt ärligt, vad är det i mängden av alla miljarder bortslösade skattepengar på annat. I detta fall så går åtminstone troligtvis mestadels av pengarna tillbaks till Stockholm stad och folket, dessutom pågår mer eller mindre folkfest i landet.
Jag kan berätta lite exempel på saker som får bröloppet att se ut som en småpengar.
Så det här bröloppet är småpotatis. Själv ser jag det det som en kul grej bara.
what i’ve got is my sanity
Jag avskyr verkligen att behöva gå till frisören. Inte för att jag tycker det är något otrevligt på något sätt, tvärtom är det oftast väldigt trevligt. Men när frisören efteråt frågar mig ”så, är det bra så?” så är det med illamående i magen jag måste ljuga och säga ”jadå, det blev jätte bra……” Detta ska givetvis verkligen inte någon frisör ta personligt eller yrkesmässigt på något sätt, de gör säkert ett fullt professionellt jobb på alla sätt och vis.
Jag trivs normalt sätt lite längre hår, allt går bättre när jag har lite längre hår på huvudet har jag märkt, och vice-versa. Det sitter väldigt mycket i mitt hår. Men det kommer till en gräns där jag inte längre står ut med. Det blir för tjockt och för varmt. Man svettas oavbrutet i solen och vara på gymmet blir olidligt. Det blir även helt omöjligt att forma och det krävs löjliga mängder produkter för att få någerlunda rätsida på det. Jag står inte ut tillslut.
Jag är dessvärre oförmögen att instruera en frisör hur jag egentligen skulle vilja ha det, utan det blir en chock för mig varje gång med en vänjingsperiod på en minst 1-3 veckor. Jag har inte heller lust att gå till frisören varannan vecka för att hålla en konstant frisyr, utan det blir att jag håller denna cykel av kaos till bättringväg, om och om igen.
Finns det någon som verkligen känner sig fin när man kommer hem från frisören? Jag vill helst inte gå ut känner jag.
På tal om något annat, min syster har nu påbörjat sin journalistiska karriär med denna otroligt bra artikel:
http://www.ystadsallehanda.se/insandare/article890359/Vilken-raumltt-har-Israel-att-isolera-Gaza.html
Jag trivs väldigt bra i Halmstad, och jag trivs väldigt bra med att studera egentligen. Jag önskar nästan att jag läste något längre ibland faktiskt. Ystad har egentligen aldrig varit bra för mig. Inte Malmö heller, och i stort sätt inte Skåne alls faktiskt. Jag har alltid varit konstant motarbetad och kämpat i motvind känns det som.
Ibland känner jag att ju längre jag tar mig upp i Sverige, ju bättre är det bara. Jag vet inte riktigt vad det beror på, kanske bara hederligt gammalt ”gräset grönare på andra sidan”-syndrom?
Jag vet inte hur sommaren kommer se ut, men om jag inte är ute på vägarna eller hälsar på folk så kommer jag troligen spendera min mesta tid här.