Jag trivs väldigt bra i Halmstad, och jag trivs väldigt bra med att studera egentligen. Jag önskar nästan att jag läste något längre ibland faktiskt. Ystad har egentligen aldrig varit bra för mig. Inte Malmö heller, och i stort sätt inte Skåne alls faktiskt. Jag har alltid varit konstant motarbetad och kämpat i motvind känns det som.

Ibland känner jag att ju längre jag tar mig upp i Sverige, ju bättre är det bara. Jag vet inte riktigt vad det beror på, kanske bara hederligt gammalt ”gräset grönare på andra sidan”-syndrom?

Jag vet inte hur sommaren kommer se ut, men om jag inte är ute på vägarna eller hälsar på folk så kommer jag troligen spendera min mesta tid här.

Finns det någon härligare känsla (ja okej, det finns en hel del till…) än när man har fått den där första lätta solbrännan för sommaren, när man ser sig själv i spegeln och man njuter av värmen från skinnet och att man inte längre ser ut som mulig vinter. Det är nice!

Våra hushundar hade lite skoj i trädgården efter gillningen idag, och jag var bara jäkligt nöjd med mitt Tamron 28-75/2,8!

Alla blir lika förvånade när man får en ringblixt upp i skallen

Ikväll är det sista spelningen av Halmstadspexet , därför tar  jag mig friheten att lägga upp lite bilder som jag tog förra veckan när jag var där. Otroligt underhållande show med många jag känner!

Det börjar ju dra ihop sig till val, och partiledare börjar oundvikligt dyka upp i TV titt som tätt, propagera för ungefär samma budskap. Det jag mest kan reta mig på är att man lite förmodar att väljare och medborgare är idioter, och inte ser genom deras polerade fasad och agenda.

Alla ska tydligen förbättra skolan, vården, äldrevården, skapa fler jobb, göra det lättare för ungdomar, sänka skatter, satsa på forskning, teknik, miljön [fylll-i-annat-generiskt-bra-låtande...] men det är väldigt tyst och diskret om hur man ska nå fram till dessa mål, det får man istället höra från motstående part konstigt nog. Det känns som jäkligt lösa sales-pitches i mina öron bara helt enkelt, och det är är jag retar mig. Tror de på fullaste alvar att folket hemma i sofforna inte förstår baksidorna med alla de typer av politik. Röd, blå som grön. En enkel summering av faktiska agendor är ju.

Röd politik säger:

• Alla som inte kan placeras i näringslivet kan placeras i staten. Hitta på något och sätt ”-verket/nämden” efteråt bara.
• Det viktigaste är inte folkets och medborgares säkerhet, utan att alla ska ha samma frihet och rättigheter.
• Där det finns pengar kan man skatta så mycket man behöver.
• Du behöver bara jobba om du känner för det, annars fixar vi någon inkomst till dig.
• Företag och näringslivet är inte så viktigt, vi har ju skattepengar.
• Vi har gott om lägenheter lediga i förorterna. Integration är ett senare problem.
• Alla har rätt till en medelmåttig skola med samma utbud.
• Det är fult att agera själviskt i en värld där alla bryr sig om sig själv bara.

Blå politik säger:

• Eftersom vi tror företag bara vill folket väl så kan vi tjäna pengar snabbt på att sälja ut all infrastruktur, skola och verksamhet till våra svågrar som vi har aktieportfölj hos.
• Banken och finansvärlden är den egentliga regeringen. Vi överlåter all makt och förtroende till dem för vi förmodar att de har rätt i längden.
• Alla ska inte ha rätt till sjukvård, bara de som kan betala för det.
• Alla ska inte ha rätt till skola, bara de som kan betala för det. Det ska bli svårare att börja studera, speciellt om man kommer från ett vanligt medelklasshem. Kommer du från lågklass eller gick fel linje i gymnasiet har du ingen rätt till högskolestudier. Det ska helst gå i arv/släkten bara.
• Blir du arbetslös eller får sparken (chefer, bank- och tjänstemän får aldrig sparken) så blir du pank.
• Några invandrare vill vi inte ha, så länge de inte jobbar svart hemma i källaren.
• Vi föredrar att ge stödbidrag till mångmiljard-vinst bolag istället.

Demokrati betyder ju folkstyre, men det tål att diskuteras tycker jag idag. Idag utser man ett gäng att med officiella åsikter och låter dem agera fritt efter de blivit valda. Rena lekstugan om du frågar mig. De kan alltså i princip ha en valpunkt som säger ”satsa på utbildningen” och när de dagen efter sätter sig ner i riksdagen banka igenom ett förslag om alla lägga ner samtliga skolor i landet. Fullständigt legalt och helt enligt demokratins regler, och trots högljudda protester har de 4 år kvar i sin lekstuga.

Själv tror jag mer på folkomröstningar. Även om det kan bli en splittrad helhetsbild så tycker jag det är viktigt att det är folket som styr.

Sometimes life smiles back at you