Mitt kära hår.. mitt kära hår..

Jag avskyr verkligen att behöva gå till frisören. Inte för att jag tycker det är något otrevligt på något sätt, tvärtom är det oftast väldigt trevligt. Men när frisören efteråt frågar mig ”så, är det bra så?” så är det med illamående i magen jag måste ljuga och säga ”jadå, det blev jätte bra……” Detta ska givetvis verkligen inte någon frisör ta personligt eller yrkesmässigt på något sätt, de gör säkert ett fullt professionellt jobb på alla sätt och vis.

Jag trivs normalt sätt lite längre hår, allt går bättre när jag har lite längre hår på huvudet har jag märkt, och vice-versa. Det sitter väldigt mycket i mitt hår. Men det kommer till en gräns där jag inte längre står ut med. Det blir för tjockt och för varmt. Man svettas oavbrutet i solen och vara på gymmet blir olidligt. Det blir även helt omöjligt att forma och det krävs löjliga mängder produkter för att få någerlunda rätsida på det. Jag står inte ut tillslut.

Jag är dessvärre oförmögen att instruera en frisör hur jag egentligen skulle vilja ha det, utan det blir en chock för mig varje gång med en vänjingsperiod på en minst 1-3 veckor. Jag har inte heller lust att gå till frisören varannan vecka för att hålla en konstant frisyr, utan det blir att jag håller denna cykel av kaos till bättringväg, om och om igen.

Finns det någon som verkligen känner sig fin när man kommer hem från frisören? Jag vill helst inte gå ut känner jag.

På tal om något annat, min syster har nu påbörjat sin journalistiska karriär med denna otroligt bra artikel:
http://www.ystadsallehanda.se/insandare/article890359/Vilken-raumltt-har-Israel-att-isolera-Gaza.html